Journalister jagar Deborah Spungen. Hennes dotter, Nancy, har hittats ihjälhuggen på Hotel Chelsea i svarta spetsunderkläder och kort därefter tog den mordmisstänkte, hennes pojkvän Sid Vicious, sitt liv. I Inte som andra döttrar får vi följa Nancy Spungen från fosterstadiet till hennes plötsliga och brutala död.
Men ett varningens ord till dig som förväntar dig smaskiga beskrivningar av Nancys psyksjukdom och bakom-kulisserna-fakta om Sex Pistols – den här boken går enbart ut på att Deborah Spungen vill skrika ut till hela världen att “DET VAR INTE MITT FEL”. Läkare har nämligen hävdat att Nancys schizofreni berodde på föräldrarna, något för mig och många andra är ett helt sanslöst korkat utlåtanden. Nancy var sjuk från barnsben men hon fick ingen vård, trots att föräldrarna sade vid upprepade tillfällen att något var fel. Resultatet kallas “självmedicinering”.
Det doftar svagt av sex, drugs and rock’n'roll, men mestadels handlar boken inte om Sid och Nancy, utan om Deborah själv. Det är jobbigt och påfrestande att behöva läsa Deborahs självömkande ord sida upp och sida ner, men Nancys Laura Palmer-aktiga karaktär lyser igenom orden. Mellan raderna kan man lära känna henne. Det är det enda jag tycker om med den här boken. Det, och att få läsa Sid Vicious kärleksbrev.
/Linn
0 Svar till “Inte som andra döttrar av Deborah Spungen”